Etiketter

, ,

Jag vill göra någonting, men vet inte vad

Tanken på att faktiskt börja vara praktiserande wiccan och häxa igen efter i praktiken 10 års uppehåll tog rot någon gång tidigare i veckan. Då fick jag känna den där känslan av gemenskap igen för en kort kort stund som jag bara gjort i princip när jag har stått i en cirkel. Nu var det visserligen inte en cirkel den här gången, utan en pub. Men same same liksom.

Gräsänka

Jag har varit gräsänka nu över helgen och njutit i fulla drag  och det slog mig tidigt, att skulle jag göra något så skulle det vara nu. Vem vet när det skulle ske igen liksom att jag faktiskt var LEDIG och FRI samtidigt?

Och så var det det där med Samhain

Frågan var dock vad jag skulle göra. Prov-mediterade en liten stund i onsdags för första gången på minst 6 månader och kände verkligen av hur tunn slöjan mellan världarna är just nu. Men blev avrådd av en vän från att meditera djupare just nu om jag inte var van. Istället föreslog  hen att jag skulle faktiskt GÖRA något rent praktiskt. Dra en cirkel och bara köra liksom.

”De bar å åk liksom”

Eftersom min omgivning är lika splittrat och ofokuserat som mitt inre och min själ just nu så bestämde jag mig för att jo, det får bli en ritual i alla fall. Jag bestämde mig för att göra en minimal renings-ritual utan vare sig manus eller plan. Sagt och gjort, jag plockade fram rökelsepinnar (Nag Champa for the win!), tändstickor, bägare och athame. De två sistnämnda har nog inte använts på minst 1 år eller så. Märkligt att de inte var dammigare.

Vifta med en pinne

Ritualen som sedan följde var sedan närmast patetisk. Jag drog cirkeln och visst jag kände att den var där. Samtidigt som jag också kände att jag, JAG var som vanligt inte riktigt där. Så det blev mest en patetisk känsla av att gå runt i lägenheten och vifta med en rökelsepinne i ett tappert försök att likna en Harry-Potter-Wannabee. Det hela var över nästan lika snabbt som….. På ca 10 minuter ungefär.

Bakom min rygg

Fast ritualen var faktiskt inte den totala katastrof som titeln vill påskina. För även om det inte var några ringande röster som talade till mig eller fick min världsbild att rämna eller så. Inga skinande ljus etc. Ändå fick jag flera insikter (bland annat därför jag sitter här och skriver ner det hela). Nummer 1 är att oavsett om jag hör dem eller inte så finns Gudarna alltid där bakom min rygg och tar emot mig när jag faller.

Brigidh & Cernunnos

Jag kallade på de två Gudar som har kommit att bli ”mina” Gudar trots att jag inte är initierad till dem (en lång historia) Brigidh och Cernunnos och jag kände att iom att jag inte talade högt utan mer tänkte min åkallan så kunde orden komma helt fritt ur hjärtat. Och iom det så kunde jag vara mer personlig och Gudarna kändes därför betydligt mer närvarande än jag hade trott.

Så rätt det var

Det största jag tar med mig är att min vän hade jätte-rätt. Att bara dyka in och faktiskt GÖRA något med bara lite prestations-ångest är så mycket bättre än att försöka börja från början med meditation och så vidare. Känner jag mig själv rätt så skulle det inte bli något mer än meditation därför.

Så vad är planen?

Jag bestämde mig för att jag från och med nu skall fullständigt skita i om det blir bra eller inte. Från och med nu så skall jag prioritera min andlighet och först tänkte jag att ok jag gör en ritual varje fullmåne. Men insåg att i det andliga skick jag är just nu så är det alldeles för sällan. Istället så skall jag försöka göra minst en ritual i veckan i någon form. Troligtvis kommer det att få bli tidig morgon eller mitt på dagen (Inte skyclad alltså)  så att jag verkligen har lägenheten för mig själv. Inte redo att dela det här med familjen ännu.

Mer då?

Dessutom så har jag fått tillbaka både motivation och inspiration att försöka få tillbaka lite struktur och ordning i mitt liv. För det är när dessa två kommer på plats som jag faktiskt har tid och utrymmet att göra plats för Gudarna i mitt liv. Med en random ritual inplanerad varje vecka så kanske jag faktiskt kan lyckas hålla motivationen på topp tillräckligt ofta för att jag skall nå resultat. Vem vet? Undrens tid är inte förbi….

And the point is…

Så varför skriver jag den här svamliga, lätt deprimerande posten då? Jo, jag tänkte skriva den här posten till alla er andra Harry-Potter-meets-Wicca-wannabees därute. Till er alla som känner att wicca verkligen är RÄTT (TM), att ni har hittat hem i wicca. Men som inte riktigt vet vart ni skall börja? Inte vet om ni vågar av rädsla för att det blir fel. Newsflash: Det gör inget om det blir fel? Då kan det bara bli mer  rätt nästa gång! Det viktiga är att du faktiskt vågar ta det där första steget. Allt det andra kommer att följa i dina fotspår så småningom i alla fall! Så vad väntar du på? Ut och trolla med dig!

BLESSED BE!

Annonser